extremradikalkompromiss.

Alla borde öva sig på att hålla käft. Stänga igen munnen lite oftare och välja sina ord när den väl öppnas. Träna lite varje dag på att behålla saker för sig själv och inte besvära andra med vad det nu var man tänkte. Det finns ingenting som är så viktigt eller intressant att någon annan vill höra vad du har att säga. Om det strider mot den allmänna uppfattningen är det särskilt viktigt att aldrig yppa ett ljud. Knip igen och bespara alla andra människor den tid det tar att behöva lyssna på dig.

Varje dag hör jag människor säga åt varandra att inte prata så mycket. Ofta handlar det om människor som inte orkar eller vågar diskutera. De tycker en sak och tror att det bästa sättet att få alla andra att tycka samma sak är genom att tysta ner alla andra åsikter. På allt för många platser, allt för ofta lever och frodas munkavlarna. Den som håller igen premieras. Oliktänkande ska tystas.

Jag tror att de allra flesta har varit med om en situation där någon har blivit tystad. I skolan, på jobbet eller i diskussioner på andra platser. En person har sagt någonting som inte gillas av någon annan med mer inflytande eller status och sätts direkt på plats. Antingen skrattas det bort eller ignoreras helt och hållet.

Vi tror att vi är så öppna och frigjorda, men egentligen bor det en liten förtryckare i oss alla. Om den får övertaget eller inte beror på om vi är villiga att inse att den faktiskt bor där inne. Att den lille förtryckaren lever på bitterhet, dålig självkänsla och missunnsamhet. Medvetenhet gör den svagare, ignorans får motsatt effekt.

Det är skillnad på att prata och att prata. Jag tycker inte att man ska snacka skit eller fälla elaka kommentarer. Du blir inte stärkt av att framstå som framgångsrik på andras bekostnad. Jag förespråkar inte heller fjäskande ögontjäneri där det slickas uppåt och sparkas neråt. Däremot anser jag att man ska konfrontera andra människor direkt om man tycker att de gör något fel. Det är viktigt att vara ärlig och komma med konstruktiv kritik.

I vår ojämställda värld där männen har makten trycker många kvinnor ner varandra för att nå längre. Ofta genom att snacka skit och sprida rykten. Tjejer, kvinnor, tanter - hör upp! Sluta baktala era medsystrar. Jag har insett att vi kommer mycket längre och mår mycket bättre om vi stöttar istället för att trampa ner varandra. Nästa gång du säger något nedsättande om en annan tjej ? fråga dig själv vad får jag ut av det? Känns det bättre?

Något av det viktigaste jag har lärt mig hittills i livet är att inte vara tyst. Jag har lärt mig att det i längden lönar sig att vara ?den jobbiga?. Visst får man ta mycket skit, ibland känns det hopplöst, men det är svårare att kompromissa bort sig själv om man säger ifrån. Att du vågar stå upp för dina åsikter stärker dig och är ett ansvar du har både gentemot dig själv och andra.

Alla borde öva sig i att stå upp och säga vad de tycker. Öppna munnen lite oftare, säga ifrån och sätta gränser. Träna lite varje dag på att säga ifrån när du känner dig illa behandlad och vänta inte på att det ska lösa sig av sig själv. Våga tro och lita på dig själv. Det du har att säga är viktigt och värt att lyssnas på. Säg vad du tycker - nu.

I, G, V, M -  4 bokstäver som beroende på hur de kombineras kan vara som en kniv i ryggen eller små moln att segla fram på. Att de har stor betydelse är många överrens om, men hur mycket säger betygen egentligen?

Vad säger ett IG, G, VG eller MVG dig? Skulle du kunna bilda dig en uppfattning om en annan människa utifrån deras betyg? Istället för att fokusera på vad man vill lära sig, om undervisningen är intressant och stimulerande, hur man utvecklats, så handlar allt om bokstavskombinationerna; IG, G, VG, MVG. Elever konkurerar med varandra. Det är prestige att inte plugga, men man ska ändå lyckas få bra betyg. Är det så vi vill ha skolan? Är utantillkunskap, som försvinner direkt efter provet, det vi värdesätter? Vill vi att skolan ska fostra JA-sägare som rapar upp precis det som  läraren vill höra på lektionerna? Var på vägen försvann tanken om det kritiska tänkandet och den självständiga individen? Eller fanns den någonsin där på riktigt?

Betyg i ordning och uppförande debatteras flitigt runt om i Sverige. Politikerna på högerkanten tycks tro att ett IG i ordning och uppförande skulle motivera elever att sluta syssla med skadegörelse, göra sina läxor och bli väna och ordningssamma så fort de ser en skolbyggnad. I ett demokratiskt samhälle borde det vara självklart att inte använda hot som metod för att få sin vilja igenom. Om någon skolkar eller sysslar med skadegörelse ligger det oftast någonting bakom, tex frustration och uppgivenhet, som inte rättas till med ett IG. Personligen vill jag hellre att andra människor respekterar mig och miljön runtomkring, för att de har en djupare tanke om respekt gentemot andra människor, än att de är för rädda för att göra motsatsen. Så fort auktoriteten försvinner, försvinner även motivet till att respektera andra människor. Vi måste se att det hela är en djupare process och att elever, tro det eller ej, också är människor som har förmåga att uppleva, tänka, känna och dra slutsatser efter detta.

Istället för att försöka sätta dit elever som inte passar in borde vi gå till botten med problemen.Varför skolkar elever? Varför finns det skadegörelse? Vad krävs för att få andra människors förtroende? Är betygssättning verkligen ett effektivt redskap? Genom att lyssna på eleverna och ärligt visa att deras upplevelser och synpunkter från skolan och livet är viktiga har man kommit ett bra steg på vägen mot en bättre fungerande skola.

Om jag var lärare skulle jag vilja att eleverna respekterade mig för att jag är människa, inte auktoritet. Jag skulle vilja ha en dialog med mina elever om undervisningen utifrån att vi är jämlika. Jag skulle vilja att eleverna själva tänkte och reflekterade över sin situation och att vi tillsammans skulle kunna komma fram till en lösning som passar alla. Jag skulle sätta kunskapen i sitt sammanhang och därmed skapa förståelse för varför just den här lektionen var viktig. Jag skulle känna mig nöjd om mina elever gick ur skolan med ett bra självförtroende, förmåga att tänka kritiskt, motivation att ta reda på saker, kunna analysera sin vardag, argumentera för sin åsikter och ha en idé om vad de vill få ut av sina liv.

Sänkt betyg eller ömsesidig diskussion. Vad tror du har störst effekt?                    


Tidigare publicerad i Arvika Nyheter 31/1 2007.