extremradikalkompromiss.

Nu har de vätskekontroller på flyget. Det innebär inte att en vänlig flygvärdinna förser dig med blåbärssoppa, utan att du istället får lämna ifrån dig vasaloppsdrycken i en sopsäck innan du går ombord på planet. Men det finns undantag. Om du händelsevis råkar ha med dig små endecilitersförpackningar att dela upp soppan i och de dessutom ryms i den lilla genomskinliga plastpåsen som du får alldeles gratis av säkerhetspersonalen. Då kan du lugnt sörpla vidare på soppan även när planet har lyft.

 

Jag blir nyfiken på vad som egentligen ligger bakom alla säkerhetsregler och var gränsen går någonstans. Spelar det någon roll om jag har blåbärssoppan i väskan eller magen?

Jag kan förstå att det är mindre lämpligt att ha med sig vapen, bomber och knivar på flyget, men sen när blev blåbärskapningar ett problem? Trots mina reflektioner kastar jag plikttroget ner min tetrapak i papperskorgen utan att föra frågan på tal. Jag rättar mig in i ledet mot gaten och tänker ironiskt ?det är ju för mitt eget bästa?.

 

Det är inte för mitt eget bästa. Det är för någon annans, och i förlängningen även mitt, sämsta.

Vi invaggas i en falsk trygghet. Vi vet att ingenting kommer att hända oss; vi har ju lämnat ifrån oss både hudkrämer, nagelsaxar och tetror med blåbärssoppa. När det väl händer något är vi sårbarare än någonsin.

 

Vår rädsla för det okända har en isolerande och förnuftshämmande effekt. Vi övervakar varandra. Vi kan inte lita på någon. Vem som helst kan vara fienden.

 

Om någon verkligen vill skada andra människor kommer personen att göra det oavsett om jag får ta med mig blåbärssoppa på flyget eller inte. Säkerhetskontroller kanske gör det aningen svårare, men det är det värt det. De medborgerliga rättigheter som våra anmödrar och ?fäder har kämpat för i århundraden reviderar vi raskt i Patriot Act-liknande dokument över hela världen. Vad är det vi betalar för att kunna fortsätta att blunda för ojämlikheterna runt om i Sverige och världen?

 

Alla människor har rätt att känna sig trygga. Vår västorienterade säkerhetspolitik uppfyller inte det målet. Den är en del av ett system som bygger på att andra människor måste vara otrygga för att vi ska få känna trygghet. Tryggheten för oss att veta att mjölken, bensinen och kläderna från HM är lika billiga som förut. Otryggheten för dem att inte veta om de får betalt för sitt arbete eller kan få tag på rent vatten.

 

Vi får inte tänka för snävt, för själviskt, även om det mesta i vårt västerländska samhälle uppmanar oss att göra det. Vidga vyerna. Är blåbärssoppa verkligen en överhängande säkerhetsrisk?

    

?Man måste ha tråkigt för att kunna ha roligt? ? en standardfras när man var liten och tristessfylld. Fasligt pretentiöst, men sant. Ur leda kommer kreativitet som ger nya idéer, tankar, inspiration och livsglädje. Människor som inte har tråkigt stimulerar inte sin fantasi. Mer solodejting för en roligare och gladare befolkning.

 

Jag tycker om att göra ingenting särskilt. Umgås lite med mig själv. Lyssna på musik och filosofera. Ligga på en filt i parken med goda vänner och äta en smörgås. Jag tror att det är viktigt att bli sin egen bästa vän. Hitta på saker som man tycker om på egen hand. Annars är det lätt att tappa bort sin egen person, särskilt om man har intensiva relationer i övrigt.

 

Idag är det svårt att umgås med sig själv. En person som går på bio eller café på egen hand ses som kroniskt ensam. ?Stackars honom? eller ?undrar om hon har några vänner? är kommentarer jag hör ibland. De som yttrat orden har oftast inte en tanke på att faktiskt ta reda på om personens ensamhet är självvald eller inte. Istället projicerar de över sin egen rädsla om att bli lämnad kvar. Alla kommentarer bygger upp en allmän känsla av att det inte är okej att umgås med sig själv. Det accepteras inte ens som en umgängesform, utan som brist på det samma.

 

Det tog lång tid innan jag kunde gå till matsalen ensam för att äta. Jag vet de som fortfarande hellre struntar i att äta lunch, än sätter sig ensamma vid ett bord. Det känns som att andra tittar och tror att man är ointressant. Som att de runt omkring tänkte: ?något fel måste det vara på honom, annars hade han haft sällskap?.

 

Det går att komma ifrån det här. Om fler tog tag i sitt egodejtande och gjorde fler saker på egen hand skulle acceptansen för självvald ensamhet öka. Om alla dessutom tog ett kollektivt ansvar för att se till att ofrivillig ensamhet kan förhindras, skulle vi komma ytterligare en bit på vägen.

 

Våga stäng av mobiltelefonen en stund och öva. Världen går inte under för att du inte är nåbar en timme eller två. Det finns sms och det finns telefonsvarare. Du kanske inte märker något med det samma, men med lite tid löser det sig.

 

Det vår - ta en filt och bjud ut dig själv på picknick!