Public Service - för vem?
Den senaste veckan har det debatterats huruvida SVT följer sitt public service-uppdrag eller inte. Erik Fichtelius debattinlägg i DN i söndags anklagade SVT:s ledning för att ludda till public serviceuppdraget. SVT:s kommunikationschef svarade kort och gott att det inte är public service-uppdraget som är problemet för Fichtelius utan att hans arbetsområden förändras.
Oavsett om de som hörs i debatten gör det på grund av personliga vinster eller inte, så är det ett allvarligt problem när public service försöker att konkurrera med reklamfinanserade medier.
I public serviceuppdraget står det bland annat att man ska producera smalare program för att möte även mindre målgrupper. Då säger det sig självt att man inte tjänar grova pengar. Det är inte det som är meningen med public service.
Hur kommer det sig att tv-licensen inte istället är en del av skatten. Alla människor är inte i behov av sjukvård eller barnomsorg ändå betalar de skatt för att andra ska kunna använda det. TV är ingen mänsklig rättighet, men för att vi ska kunna utöva demokrati i detta mediebrus krävs att kvalitetstv är både kostnadsfritt och lättillgängligt för alla medborgare.
SVT:s VD sa här om dagen att SVT:s nya linje är ”större, bredare och bättre”. Stora, breda program må vara bra i avseendet att de lockar en stor publik, men är de stimulerande?
Måste allting vara stor och brett för att vara bra? Min erfarenhet är att det är de små programmen som oftast är de med mest själ och de som lyckas locka fram de intressanta diskussionerna och analyserna.
Riktig samhällsdebatt är ingenting som i dagens tvklimatkonkurrerar ut humorserier med pålagda skratt. Det är inte heller någonting jag tycker behöver uppmuntras. Se på hur Debatt har förändrats. Från att vara ett forum för samtal och diskussion i olika aktuella frågor har det blivit en retorisk pajkastning för proffstyckare.
Vad har man för syfte när man gör tv? Det är en fråga man får ställa sig oavsett vad man arbetara med. Vad är mitt syfte? Vill man tjäna pengar? Få precis alla att se ens program?
Vill man öka demokratin, skapa plattformar för diskussioner där det är högt i tak, stimulera kreativt tänkande och skapande processer är SVT helt ute och cyklar.
När alla medier går åt samma håll och börjar likna varandra mer och mer, är det upp till public service att gå mot strömmen. Det handlar inte om att göra ”tråkiga” program. Det handlar om att visa på att mångfald är långt mycket bättre och viktigare än att bara vara en del av det likriktade, skvallergenererande kändiskåta mediehavet.
Behåll public service, men gör om den till det demokratiska verktyg den borde vara!
Oavsett om de som hörs i debatten gör det på grund av personliga vinster eller inte, så är det ett allvarligt problem när public service försöker att konkurrera med reklamfinanserade medier.
I public serviceuppdraget står det bland annat att man ska producera smalare program för att möte även mindre målgrupper. Då säger det sig självt att man inte tjänar grova pengar. Det är inte det som är meningen med public service.
Hur kommer det sig att tv-licensen inte istället är en del av skatten. Alla människor är inte i behov av sjukvård eller barnomsorg ändå betalar de skatt för att andra ska kunna använda det. TV är ingen mänsklig rättighet, men för att vi ska kunna utöva demokrati i detta mediebrus krävs att kvalitetstv är både kostnadsfritt och lättillgängligt för alla medborgare.
SVT:s VD sa här om dagen att SVT:s nya linje är ”större, bredare och bättre”. Stora, breda program må vara bra i avseendet att de lockar en stor publik, men är de stimulerande?
Måste allting vara stor och brett för att vara bra? Min erfarenhet är att det är de små programmen som oftast är de med mest själ och de som lyckas locka fram de intressanta diskussionerna och analyserna.
Riktig samhällsdebatt är ingenting som i dagens tvklimatkonkurrerar ut humorserier med pålagda skratt. Det är inte heller någonting jag tycker behöver uppmuntras. Se på hur Debatt har förändrats. Från att vara ett forum för samtal och diskussion i olika aktuella frågor har det blivit en retorisk pajkastning för proffstyckare.
Vad har man för syfte när man gör tv? Det är en fråga man får ställa sig oavsett vad man arbetara med. Vad är mitt syfte? Vill man tjäna pengar? Få precis alla att se ens program?
Vill man öka demokratin, skapa plattformar för diskussioner där det är högt i tak, stimulera kreativt tänkande och skapande processer är SVT helt ute och cyklar.
När alla medier går åt samma håll och börjar likna varandra mer och mer, är det upp till public service att gå mot strömmen. Det handlar inte om att göra ”tråkiga” program. Det handlar om att visa på att mångfald är långt mycket bättre och viktigare än att bara vara en del av det likriktade, skvallergenererande kändiskåta mediehavet.
Behåll public service, men gör om den till det demokratiska verktyg den borde vara!
Kommentarer
Trackback