Våga problematisera manligheten
Allt oftare pratas det i media om män som slår den de lever tillsammans med. Och allt oftare slås jag av tanken att det, hur många som än yttrar sig, inte finns någon som har en vettig problemanalys.
Jag var nyligen på en föreläsning som hölls av Krismottagning för män i Karlstad. Dit söker sig män som befinner sig i kris och då bland annat män som slår. Efter ett tag kom föreläsaren in på orsakerna till våldet och räknade upp alkohol, dålig självkänsla, avundsjuka, mindervärdeskomplex, våldsupplevelser som barn och så vidare. Alla anledningar låter vettiga och där nöjer sig många, däribland föreläsaren. Men för att kunna förebygga våldet i framtiden måste man fråga sig vad dessa orsaker har gemensamt.
De är alla konsekvenser av det stereotypa manlighetsidealet män tvingas leva upp till från födseln och sedan resten av livet. Att vara händig, beskyddande, sexuellt aktiv, atletisk ? listan kan göras lång. När man då misslyckas med att uppfylla sin roll kommer den dåliga självkänslan, avundsjukan och mindervärdeskomplexet ofta som ett brev på posten. Att alkohol används som tröstare är inget nytt.
Tillsammans med den stereotypa kvinnligheten skapas en destruktiv nedåtspiral som föder fördomar, missförstånd och besvikelser. Varför är alla så rädda för att ta tag i det egentliga problemet; stereotypa föreställningar om manligt och kvinnligt.
Den rådande normen kring manlighet är ett alibi för det våld som uppkommer. När man utreder vad en våldssituation har orsakats av kan man inte bara se till själva våldet i stunden utan måste sätta det i sin kontext. I vilket samhälle uppstår det här våldet. Vad är det vi till vardags accepterar? Vad är det vi till vardags inte accepterar? Varför accepterar vi vissa saker men inte andra? Var går gränsen och varför går gränsen just där? Genom att diskutera det kan man komma underfund med vad det är för åtgärder så krävs.
I alla situationer finns det de som håller sig inom gränserna och de som inte gör det. Se det hela som en glidande skala. I ena änden finns sexistiska skämt och i den andra våldtäkt. Sexuella trakasserier är bara en mildare grad av det värsta. Blondinskämten kan verka bagatellartade, men de är med och underhåller de mekanismer som genererar våldtäkter. Allt hänger ihop. För att förstå en händelse måste den sättas i sitt sammanhang. Det är aldrig en slump att något händer.
Även om det finns minst lika mycket att göra på området med den stereotypa kvinnligheten, har man där hunnit ett steg längre. Sedan 70-talet finns det organiserade grupper som samtalar om kvinnlighet, hur det är att vara kvinna och vad det finns för alternativ till den rådande normen. De senaste åren har det även börjat dyka upp grupper för män, men de är fortfarande sällsynta. Jag tror att det är viktigt att prata med andra som har liknande erfarenheter av situationer från livet. För att få distans till sig själv, men också för att inse att man inte måste vara si för att du är kvinna eller så för att du är man,
Min egen erfarenhet är att det här, till den största delen, inte handlar om män med psykiska sjukdomar, det handlar om män som är fast i en stereotyp manlighet. Och även om man själv inte upplever sig ha direkta problem kan det vara nyttigt att reflektera över vardagen utifrån kön. Vi är alla med och skapar dessa stereotypa föreställningar. Vi måste tillsammans vara med och avveckla dem.
Jag var nyligen på en föreläsning som hölls av Krismottagning för män i Karlstad. Dit söker sig män som befinner sig i kris och då bland annat män som slår. Efter ett tag kom föreläsaren in på orsakerna till våldet och räknade upp alkohol, dålig självkänsla, avundsjuka, mindervärdeskomplex, våldsupplevelser som barn och så vidare. Alla anledningar låter vettiga och där nöjer sig många, däribland föreläsaren. Men för att kunna förebygga våldet i framtiden måste man fråga sig vad dessa orsaker har gemensamt.
De är alla konsekvenser av det stereotypa manlighetsidealet män tvingas leva upp till från födseln och sedan resten av livet. Att vara händig, beskyddande, sexuellt aktiv, atletisk ? listan kan göras lång. När man då misslyckas med att uppfylla sin roll kommer den dåliga självkänslan, avundsjukan och mindervärdeskomplexet ofta som ett brev på posten. Att alkohol används som tröstare är inget nytt.
Tillsammans med den stereotypa kvinnligheten skapas en destruktiv nedåtspiral som föder fördomar, missförstånd och besvikelser. Varför är alla så rädda för att ta tag i det egentliga problemet; stereotypa föreställningar om manligt och kvinnligt.
Den rådande normen kring manlighet är ett alibi för det våld som uppkommer. När man utreder vad en våldssituation har orsakats av kan man inte bara se till själva våldet i stunden utan måste sätta det i sin kontext. I vilket samhälle uppstår det här våldet. Vad är det vi till vardags accepterar? Vad är det vi till vardags inte accepterar? Varför accepterar vi vissa saker men inte andra? Var går gränsen och varför går gränsen just där? Genom att diskutera det kan man komma underfund med vad det är för åtgärder så krävs.
I alla situationer finns det de som håller sig inom gränserna och de som inte gör det. Se det hela som en glidande skala. I ena änden finns sexistiska skämt och i den andra våldtäkt. Sexuella trakasserier är bara en mildare grad av det värsta. Blondinskämten kan verka bagatellartade, men de är med och underhåller de mekanismer som genererar våldtäkter. Allt hänger ihop. För att förstå en händelse måste den sättas i sitt sammanhang. Det är aldrig en slump att något händer.
Även om det finns minst lika mycket att göra på området med den stereotypa kvinnligheten, har man där hunnit ett steg längre. Sedan 70-talet finns det organiserade grupper som samtalar om kvinnlighet, hur det är att vara kvinna och vad det finns för alternativ till den rådande normen. De senaste åren har det även börjat dyka upp grupper för män, men de är fortfarande sällsynta. Jag tror att det är viktigt att prata med andra som har liknande erfarenheter av situationer från livet. För att få distans till sig själv, men också för att inse att man inte måste vara si för att du är kvinna eller så för att du är man,
Min egen erfarenhet är att det här, till den största delen, inte handlar om män med psykiska sjukdomar, det handlar om män som är fast i en stereotyp manlighet. Och även om man själv inte upplever sig ha direkta problem kan det vara nyttigt att reflektera över vardagen utifrån kön. Vi är alla med och skapar dessa stereotypa föreställningar. Vi måste tillsammans vara med och avveckla dem.
Kommentarer
Trackback