extremradikalkompromiss.

Hur många saker har du? En fråga, som alltför sällan ställs, med ett tillhörande svar som alltför sällan ifrågasätts. I vårt högutvecklade Sverige är det närapå en självklarhet att ha ett överflöd av grunkor, pinaler, mojänger och pryttlar. Hur många av dem använder och behöver vi egentligen?  Och hur många skulle man glömma att man någonsin ägt om någon skulle försnilla dem åt en?

Har man, som jag, bott i villa under större delen av sitt liv är risken ännu större att man samlat på sig en ocean av mer eller mindre onödiga saker. Uthusens förbannelse ska vi inte tala om. Den ena prylen är mer obegripligt införskaffad än den andra.  Ändå behåller vi allt. Man tänker ?den kan komma till användning någon gång senare? eller ?den är ju ett minne? eller ?jag fick den ju av ?X? ?. Oavsett hur tankarna går slutar det allt som oftast med att tinget i fråga får hänga med ett tag till.

Onödiga prylar med onödiga funktioner är en annan avdelning i prylhysterins allra heligaste. Min personliga favorit är popcornplockaren. Tätt följd av brödrosten med klockradio som ger figurrostning och den elektriska gaffel n som snurrar upp spaghettin åt dig. Jag funderar ibland på om uppfinnarna har seriösa förtecken.

För att konsumera mera onödiga prylar måste säljaren hitta ett knep som får oss att känna att just den där motionscykeln som samtidigt kokar ägg är det som fattats oss i hela våra liv. Detta gör de genom att skapa behov.  Vem kände sig i behov av att köpa en sodastreamer innan reklammästarna satte griller i våra huvuden?

Allt är relativt. En vän till mig brukar berätta om en munk som skulle flytta från ett rum till ett annat i klostret där han bodde. Han hade inte så många saker, men beslutade sig tillslut för att göra sig av med sina gummistövlar eftersom han bara använde dem ibland. Så han tog sina tre böcker och flyttade.

Det ger lite perspektiv på hur olika förhållningssätt vi har beroende på var och hur vi lever.  

Jag kom precis hem från en veckas vistelse ute i skogen. Där blev det ännu tydligare hur mycket saker vi släpar med oss av bara farten. För många skor, potatisskalare, en gitarr för mycket och åtta tvålar.

För  vems skull äger vi så många saker? Och hur viktiga är de egentligen? Är vissa av våra ägodelar till mer pina än nytta? Släpar vi omkring på dem mest bara för sakens skull? Om man värderar olika delar av sitt liv och jämför dem med varandra, hur bra står sig prylarna?  Vill du helst ha en god vän att gå promenader med eller  en vibrerande fettreducerare? 

Den som spar den har. Massa saker.